Svar till Sahar Salim

19 mars, 2009

SVAR PÅ INSÄNDARE PUBLICERAD I CITY MALMÖ LUND 2009.03.18 –
”IDROTT OCH POLITIK HÖR VISST IHOP” AV SAHAR SALIM

NU FÅR NI GE ER!!!

Satt min vanliga ordning på bussen och läste tidningen, när jag kom till din insändare och nästan satt i halsen.
Med kommentarer som ”Sport är fredligt vilket Israel inte är, den person på påstår att idrott och och politik inte hör samman har verkligen fel.” och ”Man representerar sitt land i varje sport, varken mer eller mindre.”
Ge er nu!! Snälla!!

Det som (ska vara) är det fina med sport är ju just det att den står över politiken. I sportevenemang möter man varandra som jämlikar, oavsett härkomst, bakgrund, utseende, eller nationalitet. Det är precis det som är det fina med sporten!  Menar du på fullaste allvar att det är dessa tennisspelande Israeler är personligt skyldiga till de fruktansvärda hemskheter som pågår i Gaza.  De är för guds skulle också människor, och inte nog med det, de är idrottsmän som hellre plockar upp sitt tennisracket istället för en automatkarbin (eller gatusten).

Jag tycker också att det som händer i Gaza är fruktansvärt och att världen inte bara kan stå och titta på. Jag tycker också att en bojkott mot staten Israel är rätt. Men att angripa sig på sporten är fel, fel, och åter fel!

Att ni demonstranter och era massor ändå lyckades förhindra att publik fick se matchen gör mig faktiskt rädd för er.
DET ÄR NI SOM SMUTSAR NER SPORTEN, INTE ISRAELERNA!!
En liten vinst för kanske ni tycker, men en jätteförlust för alla sportintresserade människor som ser sport för vad den är, alltid har varit, och alltid ska förbli.

Nästa år, 2010 är det vinter-OS i Kanada. Jag vill att du sätter dig framför teven, tittar på invigningsceremonin, och ser när Syd- och Nordkorea kommer in tillsammans, under vit flagg och kallar sig kort och gott för: Korea! Det är det sporten handlar om! Att ställa sig ovanför politiken!

Du säger själv att sport är fredligt och du säger: ”Det går med fredliga sätt att bryta ner Israels brottsliga handlingar.” Jag vet inte hur fredligt det är att kasta gatusten mot svensk polis, och försök till våldsamt uppror pga att att fåtal människor, individer gör det som det älskar mer än allt annat – nämligen spelar tennis mot varandra.

Om ni verkligen vill vinna massornas stöd i er aktion tyker jag att ni ska ta första bästa flyg till Israel och kasta sten på dem istället, eller så kan ni börja med att ta er ut till Rosengård kvällstid och kasta era gatustenar på de idioterna som anfaller polisen och brandmännen som bara utför sina jobb för allmänhetens säkerhet.

Annonser

Vilse

10 mars, 2009

Saxat inlägg – Skrivet 2009.02.10 – Av: TVÅ•ETT•FYRA

MALMÖ 2009

Gatan ligger tyst, i trappuppgången smäller en och annan dörr igen. Någon lever! Det är februari, det är mörkt, det blött, det är kallt och vinden är insande. Det är dystert.

Varför är det inte sommar? Varför kommer den aldrig? Dagarna känns milslånga och blandas ihop i en sörja av tristess och trötthet. Vad är det egentligen för dag idag? Eller rättare sagt; Vad spelar det för roll? Vem bryr sig? Det är en kall och mörk dag, det är det enda jag vet med säkerhet.

Drar på mig mina skor och går in mot stan. På vägen till Möllan passeras Folkets Park och jag drömmer mig bort mot en sommar med sol, värme och liv. I drömmen ser jag barnfamiljer med picknickkorgar, tonårsgäng med folköl, ensamma människor med hundar och nyförälskade par med hängivenhet åt varandra och ingen annan.

Jag ser mig själv gå förbi alla dessa människor för att inse att det här är stadier i livet som så många av oss kommer genomgå. Jag känner mig inte riktigt hemma i någon av grupperna. Kanske är det meningen så. Kanske inte. Jag bryr mig inte. Jag vet bara att jag vill dit! Till sommaren!

Om livet vill mig väl så ligger jag där och håller om min kärlek. Hon sover. Jag pussar henne i pannan på ett sätt som bara jag kan och jag tittar upp. Jag ser en vilsen, ensam person som går igenom parken för att hitta sin grupp. Han drömmer sig bort och längtar efter vintern igen.

Folkets Park, Malmö

Idioter förtjänar inte att få finnas!

23 februari, 2009

Det är inte ofta jag åker buss när jag ska nånstans längre bort, men det händer. Anledningen till det är att jag aldrig kommer att vänja mig vid detta resealternativ där man är instängd på en buss och förpassad till sin plats brevid någon som man måste armbåge-wrestlas med hela resan. Dessutom så tar det en förbannat lång tid!!

Gårdagens resa var på 25 mil, och tog 3 timmar (!!!). Som sagt så ville jag egentligen inte alls sätta mig på bussen, men tänkte att det kommer säkert gå bra ändå. Jag hade införskaffat mig en tidning så skulle hålla mig sysselsatt under resan och få mig att koppla bort allt jag ogillar med långa bussresor. Det fungerade!! Eller rättare sagt, så fungerade det i cirka 35 minuter innan det störade momentet började. En man, som jag snart skulle lära mig att avsky så till den grad att jag ordagrant ville stanna bussen,  släpa ut idioten i  fotlederna, klappa till honom medvetslös och placera honom framför bussen för att sen imitera den klassiska scenen ur ”Den bästa sommaren” med Kjell Bergqvist med denna idiot som rekvisita för guppet.
Mannen, som satt tre rader framför mig, hade uppenbarligen sänkt en öl på bussen och satt nu tryckte och ”knöglade” med aluminiumburken som släppte ifrån sig extremt irriterande ljud. Typiskt tänkte jag, men släppte det lika fort för att återigen ta upp min läsning om José Mourinho (aktuell som manager för Inter). När idioten bryter tystnaden igen.
Han vänder sig om börjar prata med en yngre man som sitter i stolparet bakom honom;

-Vet du var vi är någonstans?”
-Nej, tyvärr! svarar den yngre.
-Jo, det gör du visst det. I din ålder är det lätt att hålla koll på sånt.
-Nej, jag vet inte! Svaret nu lite mer irriterat.
-Jo, jag tror nog att du vet.
Den yngre mannen, som också har blivit avbruten i sitt arbete med sin laptop svarar nu avspisande;
-Du får titta på vägskyltarna! Jag vet inte!

Den störande idioten blir nu tyst i några minuter. Irritationen är nu född hos mig, och vissa andra som sitter i vår närvaro. Nu får mannen för sig att han behöver gå på toaletten. Han reser sig upp och börjar gå, han kommer inte mer än en meter innan han hoppar på nästa person för att det står en väska i gången. Visserligen har han väl rätt i det, men det är typiskt att det är just han som måste avbryta en annan person och kommentera det.
Idioten kommer tillbaka från toaletten, utan större problem att passera väskan. Han sätter sig ner igen, öppnar en ny ölburk, sänker den och börjar återigen att skapa irriterande ljud med den. Han tröttnar relativt snart på sin tomma ölburk och börjar nu irritera den yngre mannen bakom honom igen. Den yngre mannen och hans resekamrat har börjat samtala om något som den här idioten uppenbarligen tycker är så intressant att han måste spela in deras samtal med sin mobiltelefon, och det vill han också meddela paret bakom honom att han gör. Irritationen i bakre delen av bussen är nu ett faktum, suckar och stön hörs från olika håll. Slutar inte idioten snart kommer det sluta illa. Idioten fattar vinken, vänder sig om, och öppnar ytterligare en ölburk. Nu är idioten uttråkad och måste återigen fråga (nu en annan person) om var vi är. Idioten får uppenbarligen inte ett svar som han nöjer sig med utan börjar nu istället att irritera ytterigare en person. En ung tjej som inte gjort honom någonting blir nu nästa offer. Han sätter sig och stirrar blint på henne. Han slutar inte. Till slut känner sig tjejen så utstirrad och störd så att hon säger till honom att sluta. Uppenbarligen så fungerade det, och idioten vänder sig igen och håller mer eller mindre tyst resten av resan, dvs. den kvart som är kvar…
Idioter som han förtjänar fan inte att få finnas!! Och min ovilja mot långa bussresor består.

Soffpotatis

19 februari, 2009

Helgen börjar en dag tidigit den här veckan.
Anledningen till detta är att vi har jobbat på rätt bra på jobbet, och det finns inte så mycket för oss att göra inatt. Jag och min kollega passade på att ta ledigt istället och tjuvstarta helgen.
Detta tänkte jag fira med slappa rejält framför TV:n idag, och se följande av det som erbjuds;

FREEDOM WRITERS – Drama 2007
Canal+ Film HD 13.00-15.00
Hillary Swank som ung lärare i en problemklass i fattiga Kalifornien med okonvetionella utbildningsmetoder.
Av någon konstig anledning har jag helt missat att se den här filmen förut. Och och med 7,6 i betyg på IMDb.com borde det ändå vara sevärt.

LIVE! – Drama/Komedi 2007
Canal+ First 21.00-22.35
”I denna satir träffar vi en tv-bolagschef som får idén till en ny dokusåpa där deltagarna ska tävla med varandra om fem miljoner dollar genom att spela rysk roulette med riktiga pistoler.”
Med en beskrivning som detta var jag helt såld – måste ses helt enkelt. 5,9 i betyg på IMDb.com

JAWS (Hajen) – Thriller 1975
Canal+ Action 02.35-04.45
Steven Speilbergs kultfilm om jakten på den stora vithajen.
Givet val i natten. Har setts förut, och kan ses många gånger till. Med 8,3 i betyg på IMDb.com placerar sig detta mästerverk på 106:e plats på Top 250.

För den sportintresserade vill jag även passa på att tipsa om två riktiga toppmatcher som sänds i repris idag.
I bristen på framgångar i Alpina VM, Skidskytte VM, och Skid VM kan man idag se två riktigt heta derbyn som har gått av stapeln i veckan.

HOCKEY NHL: N.Y. RANGERS – N.Y. ISLANDERS
Canal+ Sport2 22.00-00.00
NHL derby på Madison Square Garden, New York. Hockey när den är som bäst med 18.000 amerikanska hockeyfans skrikandes på läktaren. Inget i svensk hockey kommer i närheten.

FOTBOLL SERIE A: INTER MILAN  – A.C. MILAN
Canal+ Sport 2 14.00-16.00
Italien, fotboll, Serie A, derby, 80.000 (!!!) på läktarna – repris från 15/2. Tycker man om fotboll finns det inte många ursäkter för att missa det här. Namn som: Ibrahimovic, Figo, Cruz, Viera, Beckham, Ronadinho, Seedorf, Nesta, och många många fler. Såg du det inte i söndags tycker jag att det är god tid nu att du bänkar dig framför TV:n hemma, slänger ut alla störande moment som ointresserade människor och telefoner, tar fram ett par kalla, höjer volymen och bara njuter.

Dagar som idag använder jag för att förs- vara mitt inköp av min TV och min HD-box med comhem & Canal+ Total paketet.

Can’t beat the feeling

19 februari, 2009

Drack en bruk vanlig Coca-Cola för första gången på väldigt, väldigt länge idag. Och ja!!! Det var verkligen en ”Can’t beat the feeling”-känsla över det.

Att denna läskedryck kan vara så överlägsen alla andra är bortom mitt förstånd. Jag ville egentligen inte tro på det. Jag har under en längre tid bara druckit Light och Zero varianterna, fullt övertygad om att de smakar precis lika bra, men det är bara lögn och förbannad dikt.
Nu till dilemmat i detta; Anledningen till mitt intag av Light och Zero varianterna är att jag dricker ganska mycket av denna svarta läskedryck och anser att det är rätt omödigt att häva i sig de mängderna med socker som det medför. Jag kommer nu, med andra ord, behöva nöja mig med en sämre variant än den jag egentligen vill ha, och jag kommer att veta om det.
Det är nånting som jag aldrig riktigt ha lärt mig i mitt liv att göra – Att kompromissa med mig själv. Jag hade rätt nyligen en flickvän som tyckte jag var lite av ett ”pretto” och märkesbög för att jag lägger en hel del pengar på de saker jag vill ha. Jag försökte förklara för henne att jag inte prompt måste ha det värsta/dyraste av allt, utan att det mer handlar om att jag är beredd på att betala för det jag verkligen vill ha, och nöjer mig inte med nån kompromiss.

Att inte kompromissa med sig själv tycker jag är en av den bästa egenskapen hos mig själv. Att aldrig behöva tänka på hur det hade varit att ha nåt annat eller att ha varit på någon annan plats än den man just då är på. Jag ser det lite som en befrielse och tecken på styrka och personlig integritet.
Jag tackar mig själv för detta!

Missförstå mig inte nu, jag är inte helt kompromisslös och egoistisk, utan kompromissar gärna i alla former av relationer med människor. Jag tycker till och med att det är ett måste för att bibehålla relationens välmående och status.  Ensam är stark, men delad lycka är guld värt.

För övrigt tycker jag att The Coca-Cola Company ska återinföra Frutopia-juicerna från mina tidiga tonår igen. De var sjukt goda och som bonus fick man ett festligt skruvlock med click-funktion som garanterade att flaskan inte hade öppnats tidigare.
Med detta lock kunde man reta gallfeber på vem som helst om man tryckte till på det på rätt sätt, och upprepade detta tryck frenetiskt och länge.

214 öppnar dörrarna

18 februari, 2009

TVÅ•ETT•FYRA är här.

Jag har under en längre tid funderat på att göra som många andra innan mig – ”Blogga”
Den här bloggen är i första hand skriven för mig själv, och mitt behov av att få skriva ner mina tankar och åsikter på precis det sätt jag vill framföra det. Lite som terapi blandat med att ha en hobby att sysselsätta mig med.
Jag vet inte on någon någonsin kommer att läsa, eller ännu mindre uppskatta det jag kommer att skriva här. Och ska jag vara ärlig på spelar det föga roll. Men skulle någon hitta hit så vill jag bara säga att du är varmt välkommen.
Jag hoppas att du kommer att tycka om det du läser.